Article accepted

The article “Tweens negotiating identity online  – Swedish girls and boys write about their online experiences” is being accepted by Journal of Youth Studies, and will shortly be published. Authors are Kristina Abiala & Patrik Hernwall, and is written within the.GTO.project.

UR om motivation, kreativitet och lärande

UR har publicerat intervjumaterial på temana “Hur lär man sig bäst?” och “Hur skapas motivation och kreativitet i skolan?” Dessa intervjuer genomfördes i samband med Tänk Om!s rundabordssamtal i november. Jag dyker upp där, tillsammans med Kristina Björn, Caj Malmros, Anna Kaya, Ann- Marie Körling och Trevor Dolan, och säger några ord …

Gyllene tider för e-samhället

I mitten av november arrangerade KommITS och Sambruk sin årliga konferens, den här gången i Halmstad och med titeln “Gyllene tider för e-samhället“.

Som inbjuden talare fick jag möjlighet att knyta av till UNGMODs forskningsprojekt, med lite tankar om digital kompetens, lärandet … “Tv-tittaren som blev en datoranvändare – om barn, datorer och (behovet av) en flexibel digital kompetens”.

Underlaget till presentationen finns att se här:

Rundabordssamtal om lärandet kvalitet i en föränderlig tid

För några dagar sedan hade jag förmånen att få vara moderator för ett rundabordssamtal om lärandets kvalitet i en föränderlig tid. Samtalet var arrangerat av TänkOm, och gick av stapeln i myntkabinettets lokaler i gamla stan.

Samtalet filmades och finns att se här.

UR har också publicerat intervjumaterial på temana “Hur lär man sig bäst?” och “Hur skapas motivation och kreativitet i skolan?”

 

LuovaMä!

@ Sami Heiskanen

I have been given the privilege to give a keynote presentation at the mediakasvatus.fi (Finnish society on media educaiton) seminar LuovaMä!, in Jyväskylä (2012.11.27).

I will give a presentation on the theme “Tweens constructing gender online”, based on the.GTO.project.

Mötesplats skola, Göteborg

Har idag föreläst om erfarenheter från UNGMODs forskningsprojekt på Mötesplats Skola, i Göteborg. Temat för föreläsningen var “Ungas uttryck i digitala medier“. Tyvärr lyckades jag inte göra elevernas arbete rättvisa; det är arbeten som rymmer en stor komplexitet och många intressanta nivåer av kompetens. I sanning multimodala arbeten. Några av dem citerade i presentationen.

 

Den abstrakta tråkigheten « UNGMODs

Den abstrakta tråkigheten « UNGMODs.

Nu kan du läsa kandidatuppsatsen Den abstrakta tråkigheten – villkor och möjligheter, utifrån ungas perspektiv, att relevansgöra digitala medier som en resurs för lärande i skolan (Medieteknik C, Institutionen för kommunikation, medier och IT, Södertörns högskola) av Lise-Lott Hagström & Joanna Miller Phillips på forskningsprojektet UNGMODs blogg. (Där finns också en sammanfattning av uppsatsen.)

en sista förberedelse inför SETT i morgon

Fick precis ett mail från Fredrik Svensson, en av de huvudansvariga för SETT-dagarna 25-26 april på Kistamässan. Tydligen är det en succé redan innan de öppnat dörrarna; fler anmälda än vad de både räknat och hoppats på. Skoj.

Jag kommer att presentera lite rykande färska resultat från UNGMODs forskningprojekt: i korthet handlar det om en strävan efter att förstå villkoren för ungas multimodala gestaltningar (eller uttrycksformer). Villkor som bland annat handlar om redskapssyn, om elevers kreativitet i multimodala gestaltningar – samma gestaltningar som hamnar utanför lärares “bedömningsradar”, och om platsens betydelse för elevers upplevelse av relevans. Men mer om detta i morgon; nu skall jag lägga sista handen vid presentationen; förhoppningsvis klarnar det …

Min presentation “Ungas uttryck i digitala medier; en multimodal kompetens” finns på slideshare.

Rör på dig!

SR.se rapporterar idag om en studie som visar på ett positivt samband mellan idrott/fysisk aktivitet och prestation under rubriken “Lugnare skollektioner när eleverna haft idrott“. Vilket egentligen inte är någon nyhet? För det visste vi väl redan? Jo, det visste vi. Vi vet att det är så, våra kroppar vet det, våra erfarenheter säger att det är så. Som en god vän sa: “Inte raketforskning direkt. Vem som helst som vart i närheten av ett barn ser ju kopplingen …”

Tyvärr är det ju så att just de som behöver röra på sig mer, tenderar att röra på sig allt mindre. Även om barn- och ungdomsfetman inte ökar, så är det oroväckande många unga människor som är kraftigt överviktiga. Vilket alltså sammanfaller skolprestation (eller snarare brist på …). Att utvecklas med sin egen kropp, att lära sig hantera sin egen kropp har med andra ord en mycket stark koppling till välbefinnande, till mentalt lugn, till förmågan att sitta still, och då inte minst till möjligheten att utvecklas kognitivt. (Däremot råder inte det motsatta sambandet; att övningar i matematik skulle leda till fysisk eller kroppslig mognad. Ofta inte ens att övningar [så som dessa traditionellt ofta bedrivs i skolan] i matematik har någon särdeles stark korrelation till utvecklandet av matematisk kompetens, eller i alla fall inte till ökat intresse för matematik … Ja, jag raljerar. Och jag överdriver. Det är för att öka tydligheten i argumentet, inget annat …)

Dessutom, vilket är särdeles viktigt i sammanhanget, den typ av kreativa kompetenser som redan dagens arbetsmarknad efterfrågar erövras inte via katederundervisning eller repetitiva uppgifter. Snarare handlar det om stödja individen i hennes förmågor, i sin tilltro på sig själv, i lusten till det egna lärandet. Tyvärr ser vi alltför ofta motsatsen där skolan slår ut, fokuserar på problem, och förstärker sociala maktstrukturer.

Men. Eftersom vi vet om dessa samband – det är ju inte raketforskning – vilket ansvar har vi då inte för att stödja våra barn? Med allt från att ställa krav på att skolan tas dessa samband på allvar, till att vi drar med oss barnen ut i skogen (istället för att ägna helgen på något köpcenter). Eller letar geocacher i grannskapet. Eller leker parkour på skolgården. Eller tar fram cykeln. Allt med den inbjudande önskan: Snälla, följ med mig ut. Jag vill så gärna ha ditt sällskap. Vi gör något skoj tillsammans!

Nu vill jag prata – barns röster i barnkulturen!

Centrum för Barnkulturforskning arrangerar nu ett tre dagars symposium på temat NU VILL JAG PRATA – barns röster i barnkulturen. Planen var att jag skulle vara med i ett panelsamtal om barns röster och barns delaktighet. Vilket jag också var, där jag inledde med lite reflektioner baserat på hur vi i forskningsprojektet UNGMODs inviterade elever i årskurs 7 att vara med en forskningskurs. Med målet att fördjupa deras reflektion kring sitt eget vardagsbruk av digitala medier.

Därutöver fick jag med kort varsel göra en kort inhopp, då en av de inbjudan talarna blivit sjuk. Under rubriken “Digital kultur – nya villkor för ungas röster” gjorde jag några kortare nedslag i forskningsprojektet the.GTO.project. Och hur unga konstruerar identitet i onlinemiljöer.