Archive

Posts Tagged ‘kränkande behandling’

Det är inte ok. Det är långt ifrån ok. Det är snarare tvärtom.

utdrag undersökning, Friends

utdrag undersökning, Friends

För ett par dagar sedan presenteras en granskning som Friends gjort, som konstaterar att “en tredjedel av Sveriges skolungdomar känner oro i samband med skolstarten“. Redan detta är skäl till att allvarligt ifrågasätta hur ungdomar blir bemötta i skolan, av skolledare, lärare, jämnåriga – och inte minst hur detta problem uppfattas av politiker och tjänstemän. På vilken annan arbetsplats skulle detta accepteras?

Därtill är många av dessa ungdomar oroliga för mobbing, eller kränkande behandling.

I en miljö där de skall utvecklas, i allt från abstrakta kunskaper till demokratiska värderingar, självutveckling och kreativitet, så upplever alltså en tredjedel oro.

Lägg till detta den granskning som Svenska Dagbladet gjorde, där det i en majoritet (!!) av fallen är de mobbade eleverna som skuldbeläggs: “skolorna i två tredjedelar av de anmälda fallen [till BEO/Barn- och elevombudet] kan ha kränkt barnen ytterligare genom att lägga skulden på offret.” De blir alltså fortsatt kränkta.

Det här är inte ok. Det är långt ifrån ok. Det är snarare tvärtom: ett rakt igenom skamligt beteende och bemötande av unga individer.

Inte undra på att Katarina Rosenqvist från Friends ger uttryck för oro:

– Granskningen är skrämmande läsning. Det är hög tid att ta barn och unga på allvar istället för att ifrågasätta och skuldbelägga. Vi måste alltid utgå ifrån barnets egen upplevelse, säger Katarina Rosenqvist.

En oro som inte stannar där, utan också förstärks av föräldrarnas (liksom omgivningens – där detta blogginlägg från mig är ett sådant oroligt uttryck) oro (DN).

Vi måste nog alla granska oss själva, och inte minst ställa oss frågan hur vi ser på barn och unga, vad vi tycker är ok att de utsätts för, vilka värdering vi vill att de skall bära med sig, vad vi har för förväntningar på skolan, och så vidare. Vilket egentligen kan sammanfattas med; vilken människosyn har jag? Är det ok att göra åtskillnad i människosyn mellan barn och vuxna, mellan elever och lärare? För mig är svaret självklart.

Advertisements

Behövs en noll-vision för skolan

February 11, 2011 Leave a comment

Trafikverket har sin noll-vision; inga dödade eller allvarligt skadade i trafiken. Och det satsat enorma summor på att göra vägar, trafikmiljöer och bilar säkrare. Det byggs cykelbanor och cykelstråk, och allt vad det kan heta. Planlösningar, mitträcken, säkerhetszoner. Här värdesätts, med rätta, medborgarnas säkerhet.

Är det inte dags för en noll-vision även för skolan; att inga barn skall få utsättas för hot eller kränkningar i skolan! Skolan är ju, liksom vägarna, ett statligt ansvar. Var finns då motsvarande insatser för att säkra de unga medborgarnas säkerhet? När det görs satsningar på trafikområdet, är dessa väl underbyggda i forskning, gedigna utvärderingar, helt enkelt grundat i etablerad kunskap. Så alldeles för sällan i skolan. Var finns motsvarande engagemang för skolan? Och framför allt, var finns motsvarande engagemang för barnen?

Barn som kränks i skolan, blir många gånger kränkta för livet. Det behövs en noll-vision. Med trygga barn, med trygga elever, ökar naturligtvis möjligheterna till en pedagogisk-didaktisk verksamhet värd namnet.

När får vi nog?

February 10, 2011 Leave a comment

Upprörs över ännu en artikel om hur barn kränker varandra (den här gången “nätmobbning”, i DN): Om vi ser deras beteende/utsatthet som en värdemätare på vilka värderingar och normer vi överför till dem, är det ett katastrofalt misslyckande. Något är i grunden fel. Skäms på oss!

Mobbning på nätet är mer accepterat – DN.SE.

Norge: Varannan har varit mobbad!

February 7, 2011 Leave a comment

I en artikel i norska VG, konstateras att varannan norsk (eller 46%) varit mobbad. Mobbning är ett av de “största samhällsproblemen”, som man skriver i artikeln.

I den här artikeln kan du också se Tine-Mari läsa upp sitt brev till förövarna.

Mobbning är en kränkning. På varje plats, i varje situation, det uppstår måste det bemötas och förhindras. Sker det bland barn, är det dubbelt allvarligt: dels för kränkningen som sådan, dels för att det utsatta barnet sällan vet vart det skall vända sig för hjälp. Barnet blir då dubbelt kränkt, när vuxenvärlden vänder ryggen åt. Vi vet om problemen; skolan kan inte få vara en plats där kränkningar sker mer eller mindre systematiskt.

Annenhver nordmann har vært mobbet | VG+ – VG Nett.

mobbning

January 29, 2011 Leave a comment

Inget barn skall behöva ha ont i magen

January 28, 2011 Leave a comment

Detta är en skrämmande läsning!

Skolverket har gjort en omfattande utvärdering av metoder som används mot mobbning och är kritiskt till att använda färdiga programkoncept. Alla åtta granskade program innehåller inslag som är såväl effektiva som ineffektiva eller rentav riskerar att öka mobbningen. Skolverket kan därför inte rekommendera att skolorna använder något av de granskade programmen fullt ut i arbetet mot mobbning.

via Skolverket rekommenderar inget program mot mobbning – Skolverket. Att inget av de idag etablerade programmen för att motverka mobbning fungerar på ens ett tillfredsställande sätt, borde skicka högfrekventa signaler till skolledare, skolhälsovård, lärare, fackförbund, tjänstemän och politiker; Vi måste visa våra barn respekt! Detta kan inte få fortgå! Att skicka våra barn till en miljö där vi vet att många dagligen blir kränkta, är svårt att smälta. Det är inte ok!

Jag tror att ett viktigt skäl till att ingen av de aktuella metoderna fungerar, är att det är samma dilemma som att stoppa en läckande damm med ett pekfinger: så snart en läcka är stoppad, bryter det ut en ny någon annan stans. För, att barn kränker varandra är en signal på att miljön får människorna som vistas där att må dåligt. Att de känner sig trängda. Det är alltså inte metoden som det är fel på, felet är strukturerna.

I DNs artikel Program mot mobbning sågas skriver man:

– De som blir utsatta kan få livslånga men och mobbning är ett väldigt allvarligt problem. 7-8 procent av eleverna är enligt undersökningen mobbade, säger Helen Ängmo, tillförordnad generaldirektör på Skolverket.

Barn- och elevombudet (BEO) konstaterar att antalet anmälningar ökar. Ökar! Dessutom är mörkertalen ogreppbara; vi vet inte! Vad vi däremot vet är att barn dagligen kränks i skolan, att vuxna dagligen blundar, att politiker och tjänstemän ignorerar problematiken. Ja, ignorerar. För så länge barn fortsätts kränkas i skolan, är skolan inte en lämplig miljö att vistas i! Vilket i grund och botten handlar om en människosyn, lika unken som “lite prygel har inte skadat någon”.

I Anmäld mobbning fördubblad från DN, där BEO uttalar sig, skriver man också:

Enligt BEO:s statistik handlar nästan 500 av de totalt 1 107 anmälningar som gjordes förra året om kränkningar från personal på skolorna.

Tänk vilka mörkertal det finns här! Lärare som kränker elever, vuxna som kränker barn! I vilket annat sammanhang skulle det accepteras? I vilket annat sammanhang ger vi barn ett så lågt värde?

Skolan är sannolikt en av de mest ohälsosamma miljöer vi känner till! Naturligtvis sker mycket bra i skolan, många båda barn/elever och vuxna/lärare trivs, och det sker en hel del lärande också. Men detta vill jag påstå många gånger är trots unkna strukturer, ohämmat maktspel, och allsköns andra kränkningar. Statistiken talar väl sitt tydliga språk?

Inget barn skall behöva ha ont i magen när det går till skolan.

%d bloggers like this: