Archive

Posts Tagged ‘klass 9a’

Tankar om “Klass 9A”; en chatt på SVT

February 24, 2011 1 comment

7 februari hade SVT en chatt där Gunilla Hammar Säfström och Thomas Holmqvist (samt projektledaren Mats Billberg Johansson) från programserien Klass 9A svarar på frågor. Har samlat några klipp från dialogen, där de i sina svar ger en tydlig idé om hur de ser på skolan, lärande, lärares ansvar, etc.

Min erfarenhet, baserat på förmånen att få i och i närheten av svensk skola sedan mitten av 1990-talet, är att det (tyvärr …) inte är något uppseendeväckande annorlunda som visas i serien.

Om lärarutbildningens ansvar, svarar Thomas så här:

Vilka krav är då rimliga att ställa på lärare, Gunilla?

Alldeles uppenbart sker ett stort antal krockar i programserien, inte minst mellan en traditionell idé om skola och lärande, om lärarens och elevens roller – och ett mer samtida förhållningssätt.

En intressant reflektion från en gymnasieelev om mötet mellan eleven och läraren, får medhåll från Thomas:

Vilket, mer eller mindre osökt, leder över till rektorernas (chefernas) roll:

Men det fanns också tydliga klavertramp! Idén om läxor är inte bara föråldrad, utan också ett maktinstrument som snarast bekräftar befintliga maktstrukturer. (har skrivit om det tidigare)

Sammantaget mycket intressant läsning i chatten, där bara en liten bråkdel av de nästan 2000 frågor som ställdes blev besvarade. Vilket ju visar på (a) det stora engagemang som finns kring skolan och (b) hur förhållandevis grund kunskapen är om skolans innehåll, skolans praktik, pedagogik, lärarrollen, och så vidare. I det perspektivet är Klass 9A upplysnings-tv. Fint så. Även om det fortsatt är tusentals elever som varje dag går till skolan utan någon vision om att få lära sig något nytt, utan ett engagemang, utan lust att få träffa lärarna. Tyvärr kan man misstänka att detsamma gäller alldeles för många trötta lärare …

Skolan är enormt viktig. Våra barn och unga är ännu viktigare. Hög tid att vi förändrar synen på båda; skolans har ett djupt ansvar, eleverna är värda oreserverad respekt.

Klass 9a

February 22, 2011 Leave a comment

SVT har nu kommit in halvvägs i programserien “Klass 9a“. Jag tillhör dem som med stort intresse följer serien. Men jag tillhör också dem som inte blir särskilt upprörd: detta är ju gamla nyheter! För alla oss som haft förmånen att på nära håll få bevittna vardagen i den svenska skolan, kommer ju inte detta som en överraskning. Snarare vardagsmat; oinspirerade lärare, oengagerade elever, ointresse i största allmänhet. Medan det som är kvar, det som fortsatt lockar till någon form av engagemang, är åtgärder. Varför elever “inte har tagit till sig” relevant kunskap (som Ola i gårdagens avsnitt uttryckte det). När det är undervisningen som brister, när det är uppmärksamheten på eleverna som brister – ja, då skjuter man på budbäraren. Håller eleven ansvarig för att hon/han inte lärt sig. Hade det inte varit för att barn/ungdomar drabbas, hade det varit komiskt. Nu är det bara tragiskt.

Klass 9a

Klass 9a

Vad vi ser i Klass 9a, är en grupp duktiga pedagoger, som känner sig tvingade att ta över allt mer av undervisningen. Inte för att de är så fantastiskt duktiga, utan för att de ser vad som pågår. De ser att eleverna inte blir uppmärksammade. De ser elevernas bristande engagemang. Och de ser lärarnas bristande förmåga att undervisa, lärarnas bristande närvaro och bristande didaktiska kompetens. De ser konsekvenserna av ett utbildningssystem som havererat.

Så, de går in, och försöker relevansgöra. De ser efter om eleverna förstått. Det ligger inget dramatiskt i vad de gör; det dramatiska är att för elever att bli sedda för deras behov, är något nytt. Att bli sedd som individ, är något nytt.

Som en bekants son så riktigt sa: “varför kan inte vi få sådana lärare?!”. Ja, varför? Varje elev som går till skolan borde åtminstone kunna kräva engagerade lärare, seende lärare. Det är ju deras framtid det handlar om! Lärarnas yrkesstolthet borde vara inställd på just det; framtiden för de barn och unga som kommer till deras gemensamma arbetsplats.

Att det finns fantastiska lärare, är jag medveten om. Jag har haft förmånen att få träffa några av dem. Det trista är att de inte är fler än att de är lätta att komma ihåg. Och vad de har gemensamt, är att de ser eleverna som individer; de ser förbi styrdokument, läroplaner, och annan stelbent byråkrati, och tar avstamp i elevernas behov; de söker nya uppslag, idéer och innehåll. De går bortom det invanda. Med fokus på elevernas utveckling.

Sonen ovan, som också vill ha sådana lärare som i “Klass 9a”, fick möjligheten under ett par veckor förra sommaren. Där blev han sedd, där kunde han med förvåning höra sig själv säga “det är både intressant och kul”; efter nästan ett decennium i skolan hade han inte längre något minne av att skolans lärande skulle kunna vara varken intressant eller kul. Här ryms en djup tragik. Här ryms ett närmast ofattbart misslyckande. För denna pojk är långt ifrån ensam.

Exakt detsamma händer i “Klass 9a”: en seende lärare, en lärare som engagerar sig, och plötsligt blir lärandet intressant, lärorikt och kul. Elever som blir chockade över att de kan få bra betyg, är skrämmande.

Våra elever är budbärare. Se dem, lyssna på dem, ta dem på allvar.

%d bloggers like this: