Home > In Swedish, Reflections > Om läsning. Och läsning.

Om läsning. Och läsning.

Så var det då dags igen. Svenska elever blir allt sämre på att läsa. Så är det sagt, så är det studerat, så är det. I alla fall om man får tro vad som står (!) i en rapport från litteraturutredningen: Läsarnas marknad, marknadens läsare (SOU 2012:10).

Att kunna läsa är, naturligtvis, oerhört viktigt. Och därför är det viktigt att alla former av läsande värderas, och inte bara att läsa den skrivna texten. Även om litteraturutredningens uppdrag är viktigt; “Enligt direktiven (dir. 2010:24) ska vi bl.a. analysera litteraturens ställning i skolan och läsfrämjande insatser, de litterära upphovsmännens villkor, bokmarknaden, tidskriftsmarknaden och det internationella utbytet på litteraturområdet.”, så har jag svårt att se det som ett tidsenligt uppdrag. Snarare får jag känslan av att det är den klassiska finkulturella sfärens intressen som skall värnas.

Vilket blir nästan lustigt (i all sin närsynthet) när en person som Monica Rosén (professor, vid institutionen för pedagogik, Göteborgs universitet) och en av rapportens författare uttalar sig i DN:

– Man kan förstås aldrig motverka ny teknik, men jag tror att man ska vara försiktig med att introducera den alltför tidigt, innan vanliga färdigheter har satt sig.

Vadå “vanliga färdigheter”? Läsa typografisk text, som den här, är en begränsad kommunikationsform, och bara en av många. Den skrivna texten är lika kulturskapad och konstrueras som vilken annan form av teknik.

Snarare, tänker jag mig, är alla barn läskunniga redan när de kommer till skolan. De kan orientera sig i komplexa datorvärldar (bolibompa.se är bara ett exempel av oändligt många), de kan läsa film och bilder, de kan uttrycka sig via fotografier, animationer. Och så vidare. Medan skolan sedan begränsar deras möjligheter att komma till uttryck, deras möjligheter att kommunicera, genom att relativt enögt fokusera på den skrivna texten.

Med “ny teknik”, eller informations- och kommunikationsteknik (IKT), har TV-ålderns åskådare blivit en aktiv medskapare. Boken, som ensidigt presenterar i en stram och färdigdefinierad form, kan ersättas med helt andra resurser bara vi slår igen boken och vidgar våra perspektiv på vad läsa, lära och kommunicera är. Barnet kan det oftast redan. Och detta har självklart många lärare redan insett, och arbetar aktivt med att på olika sätt bredda den textuella – kommunikativa – basen.

Alfabetets tecken är fortsatt desamma. Vad som kommer till, är ytterligare kommunikativa möjligheter (bild, ljud, rörlig bild, film, meshing, sampling, …).

Så, vad som i en snäv kulturbevarande tradition kan ses som ett hot mot klassiska värden (Roséns “vanliga färdigheter”?), blir i ett annat perspektiv en möjlighet att vidga perspektiv och bredda individens möjligheter i ett snabbt föränderligt samhälle. Och i ett sådant perspektiv är det väl bra att (i alla fall) barnen insett att text, läsande och författande kan vara så mycket mer än (läro)boken.

Till alla de lärare som redan insett detta: fortsätt så! Stötta barnen/eleverna i deras erövrande av världen så som den ser ut idag. Hjälp dem att få en djup kvalitet i de redskap de har till förfogande.

  1. Seth Norberg
    March 13, 2012 at 1:10 pm

    Det är en konstruerad motsägning i Monica Roséns uttalande. Varför skulle det vara en självklarhet att det är en motsägelse mellan dator- och läsintresse?
    Det som hänt är att tråkig läsning har fått konkurrens. Men om man ser till det enskilda barnets och ungdomens intressen och är “litterärt” orienterad inom deras områdessfär så finns litteratur som gör dem till bokslukare.
    Men, då får man släppa “finkulturen” tillförmån för individens behov.
    Jag tror att finkulturens försvarare har fångats i sin egen låda där man till varje pris vill sitta kvar.

  2. patrikhernwall
    March 13, 2012 at 1:17 pm

    Du har självklart rätt Seth. Får hoppas att vår samtids barn nu inte fångas in i samma låda …

    Jag har inga som helst problem att se att det skulle kunna finnas ett samband mellan datorbruk och läsintresse. Däremot är jag mycket tveksam till den kausalitet litteraturutredningen vill påskina. (Man skulle t.o.m. kunna uttryck det som att det är fantastiskt hur mycket unga medborgare läser, trots de alternativ som finns.)

  3. Jan Blomgren
    March 14, 2012 at 6:27 am

    Hej!
    Nyfiket intresse för de här frågorna från alla inblandade är viktigt. Tidsperioden då dessa redskap funnits tillgängliga, erfarenheter från klassrum och hem och andra arenor är begränsade. Det jag hittills mött är att elever skriver mer och att de upplever kombinationsmöjligheterna text, ljud och bild som stimulerande och motivationshöjande. Så låt oss slippa antingen eller och uppmana och utmana användandet för att få tillgång till långsiktiga och förhoppningsvis mätbara effekter bortom polemik och postionsbestämningar.

  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: