Home > In Swedish, Reflections > Lärande

Lärande

För ett par dagar sedan hade jag en presentation på Computer Swedens arrangemang IT i skolan, på temat “Tankar om lärande”.

Lärarnas Nyheter presenterade häromdagen en studie av Alli Klapp vid Göteborgs universitet om hur betyg i årskurs 6 påverkar elevernas fortsatta skolprestationer. “Bara för 6 procent av eleverna påverkas studieresultaten i sjuan positivt av betyg i sexan. Det gäller de mest högpresterande eleverna. Övriga presterar sämre.”

Övriga presterar sämre! Vilket enligt Klapp kan förstås som att självuppfattning och motivation påverkas av betyg. Detta kan väl knappast komma som en överraskning för någon? Det är väl t.o.m. en bärande idé bakom argumentet om betyg; att de inte bara skall gradera prestationer, utan också fungera som motivator. Tyvärr då alltså, enligt Klapp, så kan forskning idag påvisa att betyg kan ha direkt motsatt effekt på motivation och självuppfattning.

Detta måste väl ändå ses som ett exempel på hur forskning bekräftar vad många redan visste? Och naturligtvis finns undantag, många undantag. Klapp har dock 7000 elever i sin studie, vilket ger resultaten viss tyngd.

Personligen tror jag en förklaring till dessa resultat står att finna här: Barn är i skolan för att lära, inte för att uppföra sig. Eller med andra ord, i synen på kunskap. Att skolans interna uppförandekultur alltför sällan stödjer lärande, utan snarare handlar om disciplinering. Vilket ju onekligen är något helt annat.

Varje lärare som arbetar mer eller mindre explicit efter de principer som Project for Enhancing Effective Learning (PEEL) rekommenderar, vet att lärande är lustfyllt, att det är kreativt, och att det har mycket lite att göra med att svara rätt på testfrågor eller att sitta fint på stolen.

1. Eleven efterfrågar personlig förståelse. Efterfrågar ytterligare information om hen behöver det, och berättar för läraren om hen inte förstår.

2. Söker relevans för det arbete som skall göras.

3. Planerar en strategi innan hen startar arbetet.

4. Förutspår möjliga utfall.

5. Kollar om läraren har fel; erbjuder rättelser.

6. Söker relationen mellan olika aktiviteter och idéer, mellan olika teman eller ämnen, mellan skolarbete och bredare livserfarenheter.

7. Söker svagheter i den egna förståelsen, värderar rimligheten i sina egna förklaringar i olika situationer.

8. Föreslår nya aktiviteter och alternativa arbetsformer.

9. Utmanar texten eller svaren som läraren anger som korrekta.

10. Erbjuder idéer, nya insikter och alternativa förklaringar.

11. Rättfärdigar sina åsikter.

12. Reagerar på och refererar till kommentarer från andra elever.

Som sagt, de lärare som redan arbetar på detta sätt – och några av dem har jag haft förmånen att få träffa – vet ju att det är en arbetsform som stödjer elevernas kreativitet och lust för lärande. Där utmaningen vid bedömning och betygsättning är lärarens utmaning att se hur elevernas arbeten kan matchas mot fördefinierade mål och riktlinjer. För lärandet är ostyrigt, och skall så vara. Att söka forma lärande, och då inte minst ett betygsatt lärande, mot centralt fastställda kunskapsmål är en självmotsägelse som inte stöttar, motiverar och stärker självbilden (så som Klapps studier visar).

Vilket väl i grund och botten handlar inte bara om kunskapssyn. Utan också om människosyn, om synen på den lärande individen. Om att vara nyfiken på någon annans lärande, någon annans utveckling. Och om att relevansgöra lärandet.

Categories: In Swedish, Reflections Tags: , ,
  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: