Home > In Swedish, Reflections > Det är inte ok. Det är långt ifrån ok. Det är snarare tvärtom.

Det är inte ok. Det är långt ifrån ok. Det är snarare tvärtom.

utdrag undersökning, Friends

utdrag undersökning, Friends

För ett par dagar sedan presenteras en granskning som Friends gjort, som konstaterar att “en tredjedel av Sveriges skolungdomar känner oro i samband med skolstarten“. Redan detta är skäl till att allvarligt ifrågasätta hur ungdomar blir bemötta i skolan, av skolledare, lärare, jämnåriga – och inte minst hur detta problem uppfattas av politiker och tjänstemän. På vilken annan arbetsplats skulle detta accepteras?

Därtill är många av dessa ungdomar oroliga för mobbing, eller kränkande behandling.

I en miljö där de skall utvecklas, i allt från abstrakta kunskaper till demokratiska värderingar, självutveckling och kreativitet, så upplever alltså en tredjedel oro.

Lägg till detta den granskning som Svenska Dagbladet gjorde, där det i en majoritet (!!) av fallen är de mobbade eleverna som skuldbeläggs: “skolorna i två tredjedelar av de anmälda fallen [till BEO/Barn- och elevombudet] kan ha kränkt barnen ytterligare genom att lägga skulden på offret.” De blir alltså fortsatt kränkta.

Det här är inte ok. Det är långt ifrån ok. Det är snarare tvärtom: ett rakt igenom skamligt beteende och bemötande av unga individer.

Inte undra på att Katarina Rosenqvist från Friends ger uttryck för oro:

– Granskningen är skrämmande läsning. Det är hög tid att ta barn och unga på allvar istället för att ifrågasätta och skuldbelägga. Vi måste alltid utgå ifrån barnets egen upplevelse, säger Katarina Rosenqvist.

En oro som inte stannar där, utan också förstärks av föräldrarnas (liksom omgivningens – där detta blogginlägg från mig är ett sådant oroligt uttryck) oro (DN).

Vi måste nog alla granska oss själva, och inte minst ställa oss frågan hur vi ser på barn och unga, vad vi tycker är ok att de utsätts för, vilka värdering vi vill att de skall bära med sig, vad vi har för förväntningar på skolan, och så vidare. Vilket egentligen kan sammanfattas med; vilken människosyn har jag? Är det ok att göra åtskillnad i människosyn mellan barn och vuxna, mellan elever och lärare? För mig är svaret självklart.

  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: