Home > In Swedish, Reflections > Barnets rätt till respekt

Barnets rätt till respekt

Möjligheten till förändring börjar, tänker jag mig, i att ställa oss undrande inför det vi tar för givet. Inte minst handlar detta, fortsätter jag tänka, om att våga möta – och kanske t.o.m. ifrågasätta – det vi vant oss att se som tryggt. Här blir historien inte sällan den trygga hamn, som har så lätt att göra oss bekväma och självgoda. Denna form av trygghet gränsar inte sällan till självgodhet, en självgodhet baserad på tidigare åstadkommanden. Men här är historien snarast en belastning, en hämsko för nytänkande.

Det kräver mod att gå emot det trygga. Som när Stephen Fry låter sin kreativa energi ges engagerat utrymme i kritiken mot katolska kyrkans strukturer. Det är vältaligt, det är erfarenhetsbaserat, och det är viktigt. Poängen är inte att han vågar ifrågasätta den katolska kyrkan (det är det lätt att göra), utan att sakligt och välgrundat rikta kritik rakt mot hjärtat. Med en fortsatt önskan om dialog, med en överraskande ödmjukhet mitt i allvaret.

Förhoppningsvis lyckas Stephen Fry i sitt uppsåt; att få inte bara oss att ändra synen på katolska kyrkan. Utan också få katolska kyrkan ändra synen på sig själv. Vilket onekligen är en betydligt mycket mer krävande utmaning.

image: Ellen Key

Ellen Key

Jag skulle vilja påstå att den svenska skolan står inför samma dramatiska utmaning: att förändra synen på sig själv, hur man ser på sin egen position, och hur man ser på sitt uppdrag. Hur man ser på sin egen historia, sin egen plats i världen, i samhället, i barns liv. Vilket inte minst kräver en förändrad syn på barnet/eleven. Detta är utmaning som handlar om, låt kalla, självgodhet.

Och det krävs stort mod att vilja gå mot den rådande självgodheten som får sin näring i Barnombudsmän, Barnrättskonventioner och andra barncentrerade institutioner. Här har Sverige gjort avgörande insatser, och uppenbart har synen på barnets villkor genomgått dramatiska förändringar. Mycket har vi Ellen Keys epokgörande insatser för drygt hundra år sedan, i “Barnets århundrade”, att tacka för detta. Hennes texter är fortfarande lika aktuell i sitt engagemang, i sättet att se på det invanda.

Men, historiska landvinningar är i en mening totalt ointressanta. Vad som är avgörande, är hur denna historia förvaltas. Hur vi drar lärdom, och hur vi går vidare. Hur vi låter historien och erfarenheten vara hävstång för fortsatt innovativt tänkande. Och här finns så otroligt mycket kvar att göra för barnets rätt till respekt, som Janusz Korczak uttryckte det.

image: Janusz Korczak

Janusz Korczak

Korczaks engagemang för barns villkor, dessutom under brinnande världskrig, är en ständig påminnelse om att betydelsen av modet att våga se. Och att våga skifta perspektiv. Korczaks engagemang har varit helt avgörande för hur vi idag ser barn som kompetenta subjekt. Att barn är fullvärdiga medlemmar av samhället, men med andra förutsättningar än vuxna.

”Ni säger att det är svårt att umgås med barn. Ni har rätt. För vi måste sänka oss till deras nivå – säger ni. Ni har fel… Det är inte det som tröttar ut oss. Utan det, att vi tvingas klättra, för att nå upp till deras känslor. Sträcka på oss. Stå på tå. För att inte såra dem.”

Och här kommer vi tillbaka till skolans förlegade syn på barn som elever, på barn som objekt för utbildningsinsatser, på barn som allt annat än kännande och kompetenta individer. ”… barnets främsta och oantastliga rättighet är rätten att uttrycka sina tankar, att aktivt delta i de bedömningar och domslut som gäller dem själva.” För vi får aldrig glömma att skolan är för barnen, inte lärarna; att skolans målgrupp är barnen, inte lärarna. Barnets rätt till respekt borde gälla även för skolan (även om rapporter om mobbning säger annat, även om oreflekterat bruk av läxor och andra repressalier säger annat, även om den ofta mördande trista miljön säger annat).

“Respektera det som är just nu, varje timme och dag. Hur skall barnen kunna klara sig i morgon om vi inte tillåter dem ett medvetet och ansvarigt liv idag?”

  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: