Anders Borg, läxor och den professionella röstens yranden

Jag läste vad Anders Borg hade att säga om skola, lärande och läxor i en artikel i Affärsvärlden.

Jag tycker att en höjning av skatten på vin, sprit och tobak för att finansiera en satsning på skolan är ett alldeles utmärkt förslag. (Bra där AB!) Men det betyder inte att det är det, framför allt inte i någon form av nationalekonomiskt perspektiv. Rimligtvis borde det finnas kompetenta personer som är bättre skickade att räkna på det. Men för mig som person, och som pedagogik-forskare, verkar det bra och det rimmar väl med min ideologi och människosyn.

Anders Borg tänker till, tydligen [foto: på Nyheter24]

Och det är väl här som AB har lite otur när han tänker (det pinsamma är att Affärsvärlden ger dessa klavertramp utrymme, men det är kanske en annan sak). Eller, det är nog AB som står för flummet. Krasst och i all korthet; han vet inte vad han pratar om. Med den syn AB ger uttryck för vad gäller lärande och kunskap generellt, och matematik och studier specifikt, förvånar det i alla fall inte mig att ekonomer kan hamna så fel även inom sitt eget område. Men det är också ett personligt tyckande, som ligger nära en ideologi.

Om jag håller mig till just läxor (som jag skrivit om tidigare här …). Det mesta som rör läxor handlar om just tyckande (och oroväckande ofta utan någon som helst förankring vare sig barnens bästa, skolans uppdrag eller teorier om lärande). Men det finns naturligtvis forskning (evidens, som det också kan kallas) som i stort säger tre saker:
a. Nej, läxor ger inga positiva effekter. T.ex. så är det i ett lite längre perspektiv än veckans läxprov svårt att se skillnader i kunskapsnivå mellan barn som haft och de som inte haft läxor. Ev. skillnader i ett “nu” verkar försvinna med tiden. (Ett mer lättsamt “bevis”; “Är du smartare än en femteklassare?” – vi pluggar, läxförhörs, prövas … men det verkar inte fastna helt enkelt …)
b. Jo, läxor ger effekter. Precis i linje med de maktstrukturer som vi redan ser i såväl samhället i stort som i skolan (är det detta AB vill uppmuntra? nej, så kan det väl ändå inte vara?). Förenklat; Flickor, inte pojkar, gynnas: Svenskar, inte invandrare, gynnas: Högutbildade, inte lågutbildade, gynnas. Ja, ni känner igen dessa maktstrukturer. Detta är då i direkt kontrast med skolans uppdrag att vara jämlik, och att motverka alla former av maktstrukturer, vilket gör läxor – med den kunskap vi har om deras effekter – ytterligt problematiskt. Dessutom finns inget i skolans styrdokument som säger något om läxor (eller, läxor finns inte).
c. Läxor är inte en sak utan många. ABs idé om pluggläxor är förkastligt (se “b”). Vilket då även gäller den form av läxor som kan benämnas som att “öva-mer”, även om denna är mer personligt utformad, eftersom även denna är beroende av hemmets resurser i bred betydelse. Sedan finns en form av uppmuntran från skolan, som vi skulle kunna benämna läxor; att ta reda på mer. Vilket egentligen handlar om att väcka nyfikenhet, en lust att vara en undersökande samhällsmedborgare. Men detta är i en mening skolans allt överskuggande uppdrag, så det vetetusan om jag skulle vilja benämna det som läxa.

Har du läst hit, är du sannolikt intresserad av skolan, eller lärande, eller läxor, eller i alla fall ditt barns välmående. Men, skulle du mot förmodan vara intresserad av mina tankar om Sveriges ekonomi och vill höra mig utveckla mitt tyckande där, är det bara att höra av sig.
Är du intresserad av att fundera vidare på det där med läxor, så har jag skrivit om det vid några tillfällen här på bloggen.

Fundera gärna vidare. Se det som din egen alldeles personliga läxa för idag … 😉